Det här Ch Charlemagne, född 1879, son till tidigare nämnde Trefoil, och den collie som anses mest ha bidragit till den moderna långhårscolliens ymniga päls. Den bildsköne Charlemagne blev champion, men pappa Trefoil ställdes ut mycket sparsamt och vann aldrig någon titel, trots att detta felaktigt anges i amerikanska handböcker om rasen. Så här skriver Iris Combe angående Trefoil och hans inflytande i collierasen: "When tracing the origin and development of the modern Rough Collie either from old histories, through Trefoil´s line, or from early Stud Book entries, I can find no evidence to support the popular belief that these particular collies are of Scottish descent. (The Smooth Collie was descended from a different root stock utiul crossed with the Rough.)"


Är det bara jag som gillar sådant här? Jag tycker att det känns betryggande med insikten, att människor för 130 år sedan höll ordning på sina hundars stamträd och lade ner ett passionerat arbete på sina kära collies. Förmodar att mänskligheten står i tacksamhetsskuld till dessa skickliga stock-breeders.

Under de dryga trettio år som jag haft mitt nuvarande arbete har jag lärt mig en hel del; dels att mycket av kynologins traditionella historik är byggd på skrönor, gissningar och rop. Hundarna i respektive ras fick sin historia i enlighet med de första piojärernas berättelser, eller kanske snarare uppfattningar. Flertalet raser i modern bemärkelse uppstod under den edwardianska perioden - från 1880-talet fram till och med första världskriget. I många fall har historiken modifierats och rättats till allt eftersom nya fakta och dokumentation kommit i dagen. Men ofta har missuppfattningar, fel och rena stolligheterna fått fäste i en ras. De ursprungliga felaktigheterna har sedan metastaserat och spridits vidare, generation för generation. Det kanske inte spelar så stor roll egentligen - det mesta hände ju för 50 eller 100 år sedan. Men visst är det kul när det blir riktigt? Och visst ser det tråkigt ut med fel och missuppfattningar - i varje fall i officiella sammanhang.

Vi kan som exempel ta index på collieklubbens hemsida, klickar man på Om collie stöter man för eller senare på följande: "Collien är en av de äldsta brukshundsraserna ursprungligen från norra England och Skottland där den användes som vallhund. Collien finns i två hårlag, lång- och korthårig collie."

Det ser ju alldeles riktigt ut - eller hur?

Men så här ligger det till: collien som brukshund - i bemärkelsen som kommit att göras i vårt land; en ras med grupptillhörighet i gamla brukshundgruppen, med SBK som specialklubb - är tvärt emot vad som påstås av senare datum. Denna del av historiken har mer utförligt redogjorts för på ulvusbloggen.

Om man frågar efter var colliens vagga stått så pekas alltid på norra England och Skottland. Detta är bara delvis sant...

I sammanhanget glömd alltid Irland - den gröna ön i väst - och dess betydelse för collierasens tillkomst och bevarande. På den tiden då hundsporten kom att utvecklas förenade vatten mer än det skiljde. Alltså var det lättare att transportera människor och djur till sjöss, än att ta sig fram via knaggliga vägar.

I collieklubbens historik står följande: "Klart är att alla dagens collie kan härleda släktskap till den trefärgade hund som hette "Trifoil" och som var född 1873." Nu det är inga invändningar mot detta, annat än stavningen av hundens namn, för säkerhets skull upprepat två gång. Förmodligen menas Trefoil som mycket riktig var trefärgad och född 1873. Det är bara det att Trefoil var född och verkande på Irland och hade inte ett knäpp med skottar eller andra britter att göra.

Se ovan Trefoils stamtavla. Enligt Iris combe, som skrivit uppgifterna för The International Collie Handbook 1993: "The pedigree of Trefoil /..../ with a considerable amount of information regarding other Irish dogs and their background being given to me by Major Shirley, a grandson of the owner of Trefoil, whos family still own the Irish estate on which these dogs were bred."

Those were the days... Se så mycket kul man kan hitta när man nystar sig tillbaka!

... av colliebloggens varande. Jag loggade in i morse och nackhåren reste sig. 133 unika besökare på tio timmar varav nio lämnat avtryck i form av kommentarer. Etthundratrettiotre.... jag lät detta sjunka in...


Yngsta dottern Ingrid hade också läst kommentarerna och hörde av sig.


- Hej mamma! Hur känns det att vara en korsning mellan Janne Josefsson och Moder Theresa? Haha ha...


(Jag) Va! Så är det inte alls! Jag känner inte dessa vänliga människor och har inga barn ihop men nån...


- Jodå! Alla ser dig som Vägen, Sanningen och Livet... det är bara att läsa innantill!


- Vad är det för dumheter... fast det är ju förstås trevligt att vara uppskattad...


- Haha, det här är precis som Life of Brian, Monty Python-filmen, fortsatte den oförtrutna dottern, som är en stor cineast och kan alla filmer utantill.


- Så här var det, berättar Ingrid, omöjlig att stoppa. Folket tror att Brian är Jesus! Kommer du inte håg det?


- Jaha..., sa jag lite svävande. Det var något om detta ute i öknen...


- Just det sa Ingrid hjälpsamt, citerande filmrepliker:


(Folket) - You are Messiah!


(Brian) - I´m certainly not!


(Folket) Yes, you are!


Brian: No, I´m not! Go home and have a cup of thea!


Folket: Messiah! Messiah!


Brian: Go away...


Brian flyr ut i öknen med folket myllrande efter.


Vi får se hur det går...