Ch Karava Kornishman har gett många bra hundar, som även kom till Sverige. Ch Phreelancer Phrosty Moon over Corydon är fortfarande recordholder i rasen med över 30 cert!

Bloggaren som berömmer sig av sin stora källkritik, brydde sig om den saken och letade fram jubileumsskriften från 1968 när Brukshundklubben firade 50 år.


Se portalparagraferna ovan, samt vilka raser som räkandes som brukshundraser.


Collie kom med i matchen först 25 år senare, där airedaleterriern lämnade SBK. Om detta inte stämmer med den uppfattning som företräds av Collieklubben (se historik SCK:s hemsida) och/eller några av dess medlemmar, så är det faktiskt inte så mycket jag kan göra åt den saken.

Sirligt präntat

Sign "Rätt ska vara rätt"

Efter en vecka har nu Collie gått direkt in på topplistan över mest lästa bloggar - colliebloggen har nu 517 unika besökare.

Här kommer uppgifter från Tomas Rolin om den vackra collievalpen:
"Thomas" som valpen heter, är ett större samarbete mellan flera uppfödare. Uppfödare på pappret är Allan och AnneMarie Stausholm Lindh "Almais". De äger honom och han bor hos dem. Jag är delägare likasom ägaren till fadern, Henriette Pahl "Pahlex"

Grundidéen är nog min - att sätta ihop de fenotyper som finns i världen som påminner om varandra.

"Thomas" heter Almais Cafe Solo

Pappa är DK CH WW-08 Pahlex Easy Money (US CH Tartanside Allegiance, ROM - INT CH DK N CH WW-02 La Corydon La Suprema)

Mamma är DK CH NORW-07 SW-08 Steadwyn Moccamint (INT DK N CH Lakefield Lars of Liable - INT N DK CH WW-08 Steadyn Fashion N' Passion)

Äpplet faller inte långt från päronträdet.......

Thomas' syster Almais Cafe Cortado bor i Brasilien hos "Lakefield-klanen", faktiskt bor hon på en kaffefarm utanför Rio. Almais Cafe Belmonte, syster till Thomas, är också på uppväxt här i Danmark. De andra i kullen bor hos privata personer i Danmark, men vi har rätt att använda dem i aveln."

Njut av denna fina 7-månaders förhoppning - brimming with eastern promise... Bilden kommer från utlandet, så jag måste förhöra mig innan närmare detaljer kan ges. Visst finns det en framtid för collie!
Colliebloggen har idag 368 unika läsare! Tackar för intresset... Dessutom är colliebloggen nu uppe på listan över den mest kommenterade bloggarna. Efter fyra dagar... Oj!

Ulvusbloggen är uppdaterad om Saken!

Återkommer!

Enligt inkommen uppgift: "att det nu lagts ut på Collieforum, att den som skvallrar vad vi pratar om därinne ska tilldelas varning..
Det måste tydligen vara topsecret,.,,uups vart är detta på väg..
Tystnaden gäller tydligen inte alla forumets deltagare, då man tog sig för att anmäla XX till CS för att h*n skrev " Intressant Blogg".
Ja, jag är ine med i något collieforum, men visst ryser man! Arma människor... Vilken miljö det har blivit i den här nobla rasen!***Ulvusblogen är uppdaterade angående Saken + fin colliebild på en av rasens storheter. Det är sådant jag vill hålla på med, inte vada omkring i en Kafkaliknande atmosfär av angiveri och snokande. Fy vad trött jag är på det här! Vad är det för fel på folk?

... och presentera sig?
















Innehavaren av den nykläckta colliebloggen, alltså undertecknad, har hittills varit noga med att hålla fin stil, inte delta i debatten, lägga fram ovedersägliga fakta, samt sväva sådär lite i skymundan och på sin höjd skymta bakom ett colliekompendium. Det har varit en fullständigt bortkastade strategi!










Ändå har jag betett mig såsom brukligt är när man arbetar efter journalistiska principer, alltså neutralt och konstaterande, hänvisa till fakta, redogöra för källmaterial, undvika att fraternisera med arbetsmaterialet...










Under drygt 30 år som SKK-kremlolog har denna vedertagna metod stått mig bi. Tidigare var dörren stängd för media och allt var så hemligt... Jag var den första journalist som fick intervjua hela centralstyrelsen i SKK, det ansågs som en stor sensation! Detta är svårt att föreställa sig, så här 30 år efteråt när övervintrade koryféer snällt köar bland SM-medaljörer för att bli intervjuade och komma i tidningen... Ibland inbillar jag mig faktiskt ha gjort en viss nytta. Utan min och min uppdragsgivares och andra medarbetares arbete i bevakande av frågor i riksdag och departement, på konferenser, fullmäktigen och kongresser hade SBK inte haft en dressyrpolicy, Sverige inte haft en lag mot eldressyr, det hade inte blivit något Smällarprojekt eller samarbetsavtal mellan SBK och länsklubbarna... För att nu nämna några uppmärksammade artiklar som jag i hastigheten kommer på. Ja, det kanske hade blivit beslut i frågorna förr eller senare, men det hade tagit mycket längre tid om inte dessa blivit belysta i media. Ty ord och principer kan ha samma vikt och betydelse som krig och örlog. En vacker princip som genast sviks eller åker i papperskorgen kan verka löjlig. Men orden har uttalats, principen finns kvar. Vi gjorde nytta genom att vi var med och rapporterade om vad som sades.










Efter den här tiden - tidigare var det ingalunda självklart att pressen släpptes in under förhandlingarna - blev det i alla fall kutym att säga något respektfullt om små klubbars självbestämmanderätt, om medlemsdemokrati innan man fick lov att ändra på regler... Man fick i alla fall lov att säga att djurskydd gällde även hundar. De som sett mig i arbete under hela den här resan kanske känner igen mig i en debattör i TV; tjatig och envis. Vi lyckades inte få insyn i den gamla tysta diplomatin med korridormygel och hemliga överenskommelser bakom stängda dörrar, men vi satte en bräcka i den. En del av jobben ledde till stora besvikelser och misslyckanden; lagen mot smällare blev värdelös då tillverkarna kringgick förbudet genom att uppfinna nya produkter. Men vi förde i alla fall upp saken på bordet till allmän beskådan. Det blev ett bräckligt värn för vissa principer, ett skyddsvärn av tryckta ord, av ofta ledsamt tjat. Detta värn bröts igenom på många ställen, demokratilinjen trängdes tillbaka - men värnet hängde ihop någorlunda, linjen sviktade men höll ihop. Det viktiga med pressens insyn i kennelpolitiken var inte alltid vad vi rapporterade om eller vad som skrevs i tidningen utan vad som inte gjordes därför att vi var där.
















Till min häpnad är jag numera indragen till hull och hår i ett krig med sociala undertoner. Och detta utan att jag känner, har talat med eller ens vet utseende eller namn på någon av kombatanterna... En helt bizarr situation, ungefär som kuddkrig med ansiktslösa vålnader i en mörk garderob... Det känns lite ekivokt, som Döderhultaren sa när han fick åka flygmaskin...
















Hittills, till och med tiden för collieklubbens senaste årsmöte, har jag uppfattat collievärlden som brokig och ibland bråkig samling människor; alltså ungefär som de flesta hundklubbar. Dels "traditionalisterna" som vill värna om FCI-standardens collie, den vackra, nobla och värdiga hunden. Dels på den andra sidan; rara tanter i kamouflagebyxor (ja, det ÄR en fruntimmersverksamhet!) som idogt stretar för att göra collien gällande på bruksbanan, och när detta inte går så bra, i alla fall hålla igång diverse aktiviteter. Respekt och balans har rått i collievärlden och var och en har varit salig på sin fason. Tills nu... när den senare falangen kommit i klorna på andra tanter, dvs dilettanter med patologisk lögnaktighet som specialitet. Det var ingen tillfällighet, som någon mötesdeltagare påpekade, att collieklubbens förhandlingar förlades till en ort nära Knutby - känslan av att bevittna ett sektmöte, att lyssna till sektledares förkunnelser... Inget skamgrepp är för ruttet, inga invektiv för grova för att inte användas i det heliga krig som utbrutit!
















Och i detta har man blivit insyltad! Hur har det gått till?
















Bottenlöst samvetslösa skrivande kretiner drar sig inte för att pådyvla mig följande påståenden:
















"paralleller mellan MH och Josef Mengele."
















" en beskrivning av hur bra det gått för rasen Airedale terrier, sedan den räddades ur SBK och blev sällskapshundsras."
















* "Eftersom bloggaren är språkligt skicklig kan man få ett intryck av vederhäftighet."
















- Jag har inte dragit parallell mellan MH och Dr Mengele. Den aktuella jämförelsen gäller det tyska systemet med avelsvakter som kommer hem till uppfödare och bestämmer vilka i kullen "som ska läggas på" - alltså vilka valpar som ska få leva...
















- Det står ingenstans hur bra det gick för airedaleterriern när den räddades från SBK, etc. Bara ett konstaterande att rasen lämnade SBK och anslöts till Terrierklubben.
















Och så alla dessa glidningar... Ska man ljuga bör man ha ordentligt på fötterna! Terrierklubben vill säkert inte bli beskriven som specialklubb för sällskapshundar, och airedaleterrier stavas med gemen begynnelsebokstav i likhet med alla andra hundraser och i enlighet med svenska språkregler.
















- Skulle fakta i mina texter bli mindre trovärdiga på grund av "språklig skicklighet"?














Vidare:














*"journalisten som under c:a 25 år arbetat ivrigt och energiskt för att collien ska föras ut ur SBK och in bland sällskapshundarna."














Detta är lögner och de dödas ben! Jag kan tämligen riskfritt lova en kontemplativ kopp te till var och en av colliebloggens 314 unika läsare - eller varför inte kaffe och en semla då det är tisdag? - om man kan dra i bevis någonstans ett uttalande, påstående eller text med undertecknad som upphov, som kan tolkas som åsikt i den påstådda riktningen.














Bilden från Högsbo Bruk i Nådens år 2005 visar min niomånaders västgötaspets, sedermera Champion, Westorps Jack McCall, som precis vunnit sitt första cert, BIR och annat lullull, därav den stolta ägarens uppsyn.














Det var då det!





Vi levde i de bästa av världar och ingen, ingen hade hört talas om några falska profeter i en ort nära Knutby...

Heja heja heja heja


vi ska kämpa hela vägen...


Publikstödet dånar från läktarna - vi sticker emellan med ett bandyresultat... Och vilken match! Sirius slog Edsbyn på övertid med 5-4 och detta på bortaplan...
Allt är möjligt!


Glory to the Brave!

***

PS Har lagt till lite länkar - bara att kolla!

colliebloggen har nu - på två dygn - 250 unika läsare...
En sak till; bidrag till bloggen välkomnas! Nyheter, grattis, resultat, synpunkter, gärna bilder - anything goes! Mailadress finns på hemsidan.

Det dyker upp konstiga frågeställningar... Jag är inte med i något collieforum eller liknande, men frågor ställs där mitt namn nämns.





Citat: "Varför startar Lisbeth Högman en collieblogg? Har hon collie numer eller?





Jag känner mest till henne som journalisten som under c:a 25 år arbetat ivrigt och energiskt för att collien ska föras ut ur SBK och in bland sällskapshundarna." Slut citat.




Svaret är: Nej! Nej! Nej!





* Jag har ingen collie





* Jag har ALDRIG verkat för eller skrivit något eller någonstans att collien bör lämna SBK!





Att det blev en collieblogg beror på det stora intresse som colliehistoriken i ulvusbloggen rönte. Vidare research gav vid handen så många intressanta fakta att det var värt ett eget utrymme.





*Jag har INTE tänkt skriva något om mig själv i colliebloggen - (det gör jag så bra på andra ställen...)





dels för att min person är ointressant i sammanhanget, dels för att mitt privata görande och låtande inte är relevant.





Kan det vara så svårt att begripa att jag finner collien vara en tilltalande hund som jag tycker mycket om, en ras som har en spännande historia, en ras som numera är i ett utsatt läge med många divergerande uppfattningar? En ras som otvetydigt väcker starka känslor...





Räcker inte det?





PS Jag har inte heller någon skotsk terrier, men däremot håller jag sedan ett år igång en uppskattad blogg om skottar. Och syftet? Måste man ha ett syfte... med allting? Det här gör jag uteslutande för att roa mig själv och utan att fråga någon om lov!




Fler frågor?