Dan Ericsson med sin BIS-vinnande sheltie Windsor 2007

Bloggen har fått förmånen att publicera ett dokument av vår internationellt ansedde allrounddomaren Dan Ericsson, tillika en av Sveriges mest framgångsrika uppfödare, Raglan skotsk terrier och labrador. Det här är högaktuella och viktiga frågeställningar, inte minst nu inför Kennelfullmäktige, då mycket av detta ska diskuteras. Läs och begrunda!















***























"Det talas så mycket om hur viktigt det är att våra olika hundraser har en stor genpool. Det är nödvändigt för att hålla raserna friska och sunda och för att den genetiska variationen inte skall urholkas. Rätt och riktigt förstås, men inte fullt så enkelt heller! Vad menas egentligen med genetisk variation? Ja, om det betyder att hundar av samma ras ser ungefär likadana ut trots varierande genetisk bakgrund, ja då är det rätt – det benämner vi oftast rastyp och den vill vi ha så enhetlig som möjligt, allt för att möjliggöra uppdelningen i skilda raser. Finns det något annat sätt att definiera genetisk variation på då? Ja, på sistone tycker jag mig ha märkt att modern avel med denna variation som huvudsyfte ofta resulterar i hundar som ser så olika ut att rastillhörigheten ibland kan ifrågasättas. Då har man misslyckats i sin avel och använt begreppet genetisk variation felaktigt. Det måste finnas utrymme för variation inom en och samma ras, men om strävan efter vidgning av genpoolen blir så stor att rasgränserna går förlorade, ja då är det dags att dra i nödbromsen. Titta er runt på våra hundutställningar – det finns sådana raser, dessvärre!!















Egentligen lever vi i en tid som på alla sätt borde vara avundsvärd för hunduppfödare. Det är ju numera möjligt att importera såväl hundar som säd från praktiskt taget jordens alla länder och därigenom borde möjligheterna att lyckas med avelsverksamheten vara större än någonsin. För oss som började med uppfödning för länge sedan var dagens möjligheter till samarbete över gränserna något som vi endast kunde drömma om!















Hur har det då blivit? Har de utländska hundarna hjälpt till att öka den genetiska variationen och kvaliteten inom såväl mentalitet, exteriör som funktion? Svaren är inte entydiga: genetisk variation ja, det övriga nja och ibland rentav ett tydligt NEJ! En del skulle säkert hävda att den genetiska variationen har blivit ett syfte i sig och att hundar som avlas enbart utifrån den principen bara bidrar till utspädning av goda gener, som skickliga uppfödare lyckats kondensera under lång tid i strävan att få fram bra individer. Varför har då inte den andra delen av frågeställningen resulterat i ett positivt svar? Kan det rentav vara så att vi är alltför kritiska? Det tror jag!















Låt mig utveckla detta ytterligare: I ett enastående läge med praktiskt taget världens alla hundar tillgängliga för svenska uppfödare, skapar vi nya barriärer som i praktiken krånglar till och ibland omöjliggör det avelsutbyte vi drömt om och som våra hundraser så väl behöver. Förutom de rent praktiska hindren med frakt (dyrare än någonsin med flygfrakt!), krånglig pappersdokumentation, svindyra veterinärkostnader för ex vis insemination och annat smått och gott som tär på tålamodet och plånboken, så kräver vi nu oftast att hundarna skall vara så gediget testade för allehanda sjukdomar och funktioner att den efterlängtade möjligheten till avelsutbyte, rentav går om intet. Vansinne förstås, men kanske en spegling av vårt svenska samhälle där allt skall dokumenteras, garanteras och ersättas om något anses ha gått galet– inte minst hundar. Med den här sortens syn på avelsutbyte, ja då blir det inte mycket kvar av det som kallades för utökade möjligheter, snarare flera begränsningar! Värt att fundera på!















Resultatet av aveln då, vem skall utvärdera det? Man skulle ju kunna tro att den som sysslat med hundar länge och framgångsrikt är den som är bäst satt att göra den utvärderingen på våra hundutställningar och så är det fortfarande inom många klubbar och det är nog så de flesta duktiga uppfödare tycker, men ibland undrar man… Goda vännen Lisbeth Högman kåserar kring detta på sin blog och därifrån citerar jag ” Hur kan det komma att det kynologiska kunskapsträdets frukter nu plötsligt måste hämtas från forna öststater?”. Det kan man onekligen undra!!















I min drömvärld som hunduppfödare borde det vara enklare, billigare, och mera attraktivt att vidga och fördjupa våra hundars kvalitetet genom utökat samarbete, utan att krångla till det så att det hela går om intet och hundarna ja, de skall förstås bedömas och utvärderas av dem som har gedigen och dokumenterad erfarenhet av just detta. Är det en utopi?















Dan Ericsson"

Eftersom colliebloggen har ett uppenbart (och för mig glädjande!) läsarintresse - hela 1400 unika besökare! - fortsätter vi här serien med framstående collies att vila ögonen på! Ovanstående sköna sobel är danskägde INT & MC & SM & GI CH WW-02 AMSDW-02 STEADWYN GOLDEN DAZZLER






Uner sin stora karriär skrapade han ihop






15 CC, 18 CACIB






BIG BIS-r Int utställing.






BIG-2






3x BIG-3 Int utställning.













Även han har använts en hel del och hans blod finns just nu främst i Danmark, Norge och Finland med den äran både på utställning och som avelshundar.




***

Jag har ju naturligtvis funderat en hel del över vad vad colliedebatten egentligen handlar om och gjort ihärdiga försök att försöka förstå skribenten och upphovspersonen till den ursprungliga HS-texten - "som startade alltihop". Det är ingen tvekan om att individen är besjälad av ett högre syfte, ja rent av ett missionerande kall. I en jämförelsevis frisk och sund ras som collie borde detta vara en sinekulär uppgift. Ingen vill väl bidra till hundar som blir sjuka eller mår dåligt? Därom äro vi alla överens.

Om vi nu tar och benar upp den omfattande produktionen - dels i HS och dels på internetsajter där vederbörande förmerar sig - ungefär som man filéar en rödspetta, så kan man dra ut ett skelett, alltså grundbulten i det hela. Man får straxt en gryende misstanke om att det egentligen inte alls handlar om mentalitet eller ens om collie - dessa ämnen är ju uttröskade till utmattningens gräns. Kärnan i internettexterna är den slemma hundaveln i sig - skribenten har svårt att dölja sin avsmak, det seriösa anslaget till trots. Och när skrivunderlaget om collie tryter - collien är ju som sagt frisk och kry - så exemplifieras hundavlandets ruttenhet gärna med tillstånd/uteckling i andra raser; cavalier, dalmatiner, bedlingtonterrier.... Ett aktningsvärt arbete har lagts ner. Det är bara det att resultatet läggs ut på en blogg om rasen collie. "Skapad av collievänner och tillägnad collievänner."




Det är svårt att få ihop det. Gissningsvis ska exemplen varna för efterföljd - där ser ni hur det går...




En annan sak dyker så ofta att det rycker till i ett friskt öra - valpköpare. Det är valpköparen som ska varnas, utbildas - hur då? - och informeras och på så vis styras in på rätta vägar om man nu nödvändigtvis måste nyttja slutprodukten av det tvivelaktiga hundavlandet.




Med detta synsätt och kausalitetsförhållandet till hunduppfödare har skribenten raskt avslöjat att man inte vet ett dugg om människor och deras bevekelsegrunder när det gäller att skaffa hund.

Men det - vågar jag påstå - det vet JAG!

50 år i hunderiet sätter sina spår, precis som mer än 40 år som uppfödare; ja, jag har gjort alla misstag... Plus 30 år med djurfrågespalt i en av Nordens största veckotidningar - jag VET vad svenska folket frågar om när det gäller hund och hundköp och på ungefär vilken nivå, samt de senaste 5-6 åren som valphänvisare för en populär ras. Jag skulle önska att de som sätter sig på sina höga hästar och tror - i de ädlaste av syften naturligtvis - att all okunskap och bottenlös knasighet kan informeras bort - blott för en enda dag kunde sätta sig in i hur verkligheten faktiskt ser ut.

För den skull behöver man ju inte misstänkliggöra en hel hundras och idiotförklara rasens mest erfarna och kunniga uppfödare.

INT N& DKCH WW-90 STEADLYN SHOW STOPPER .








Top Collie i Italien -90








BIS vinnare i Norge, Italien, Schweitz på deras stora colliespecial.








Han föddes upp under prefix Steadlyn som Mia och Anja hade ihop t o m -89, då Mia flyttade till Italien. Därefter tog Anja prefixet Steadwyn och fortsatte här hemma med deras gemensamma linjer.








Han har givit massor underbara avkommor och hans blod lever vidare på kennlar över hela världen.








Med Steadwyn prefix har Anja fött upp 12 INT CH och den 13:e är på gång. Med Steadlyn innan Mia flyttade fick man 10 INTCH = 22 st nu. Jag är säker på att ingen annan colliekennel ligger ens i närheten.

















Otaliga Nationella Champions och vinnare, flera Korade, flera godkända i Finsk MT, bl.a i Finland har ett par blivit FM i lydnad och agility. Viltspårchampion i Sverige.








Den bästa AIK hunden att söka bengaliska eldar på Råsunda, vars son är den första certifierade epileptiker hunden i Europa.








Massor som servicehundar i vardagen i Sverige och ute i Europa. Tyvärr syns deras meriter inte på avelsdata.








Det här är EN fantastisk oförglömlig hund av många från samma kennel som gjort sitt avtryck i collierasen för evärdeliga tider, ett uppfödarrresultat som inger respekt och borde ge credit till Sverige och rendera upphovspersonerna kennelklubbens högsta utmärkelse. Men det här är Sverige som bara svenska krusbär har och vad händer här? Jo, istället får man känna sig uthängd och utpekad som "storproducent" - ja det hinner ju bli några valpkullar på 32 år! - i Nordens största hundtidningen och detta av en människa som aldrig själv åstadkommit något minnesvärt inom kynologin eller ens ett enda eget att visa upp!

Nu får det fanimej vara nog! Har man inte rätt att kräva respekt för raskunskap och mångårig erfarenhet? Plus det där lättdefinierbara som kallas fingerspitzgefühl utan vilket ingen uppfödare aldrig blir annat än valpproducent...








Hur kunde detta ske?






***






Jo den i alla avseenden enastående norrlandskenneln är nämligen i gott sällskap. Så här skriver en kommentar i Ulvusbloggen:






"Ang debattartikel i Hunsdsport.






Nu framstår debattören om möjligt ännu mer humoristisk och roande. Jag ser framför mig ett ånglok som pustar iväg från stationen... Vinkande med vita näsdukar och förvånat mumlande "men jag har ju biljett" står några av nordiska eliten av collieuppfödare!






Vad vill debattören? Tala om att uppfödare som fött upp många KORADE, Tjänstehundar, LP hundar, S VCH, SM vinnare och mängder av CERT o CACIB-vinnande collie, mängder av Championhundar i olika länder i nästan hela världen inte platsar bland uppfödarna längre? Uppfödare som tävlat bruksprov med sina hundar, t o m skydds, utbildat tjänstehundar, utbildat sig inom kynologin, förlöst ett antal valpkullar på plats, planerade valpkullar givetvis, osv. De platsar inte länge! Prioritering av okunniga icke närvarande uppfödare som inte har förmågan att se helheten, "Brain and Beauty" hyllas. Snacka om att skämma ut rasen och rasklubben, en uteslutning ur alla klubbar vore väl att rekommendera. För det finns väl ingen inom vare sig SKK, SBK eller SCK som vill stå upp bakom denna debattör och visa sin totala nonchalans och okunnighet? Men roande är denne debattör onekligen och visst bidrar hon till en ökad sammanhållning bland uppfödare, det måste hon ha credit för.













Det verkar som om debattören önskar ändra colliens mentalitet? Som man umgås blir man sägs det i ett uttryck som ofta stämmer mycket bra.






av Crocks den 8 maj 2009 kl 20:08"






***






Varför engagerar jag mig i detta? Jo för även den senaste artikeln i HS är ett generalangrepp på allt vad Yours Truly ägnat 50 år av livet till. Artikelförfattaren levererar nämligen inga lösningar eller förslag, bara tröga ordmassor och bastanta moralkakor. Vederbörande stöttar sig enbart på agronomers slutsatser - iofs respektabla, men kanske inte i alla avseende per automatik överförbara på hundavel - och vetenskapliga spekulationer. Husdjursgenetik hämtad från lantbrukets djur skall tillämpas där slutprodukten är avsedd att konsumeras. Våra hundar ska vi ju inte äta upp utan leva med. Om inte resultaten från de angripna uppfödarna räknas - vad är det då som räknas?






Är vi alla grundlurade? Vi som tillbringar livet med hundar och uppfödning och som försörjer hela kennelorganisationen med våra medlems-, tävlings- och registreringsavgifter. Vilka äro vi - nyttiga idioter?





Jag förutsätter att man från centralt håll inom SKK en gång för alla klargör att de resultat och meriter som skickliga collieuppfödare kämpat väl för och ägnat sin livstid och hängivelse åt, faktiskt räknas på allvar och inte bara i honnörsbordens middagstal.


Nån djefla ordning får det väl lov att vara i en Kennelklubb!

Trevliga nyheter: SV-07 Gatefields Good Ol'Days (barnbarn till TJH SUCH Gatefields Git Gay) har avlagt godk anlagsprov i vallning. Kul! Så här skrev domaren enl protokoll: "Trevlig koncentrerad hund. Arbetsam. Lycka till med vidare träning." Snittpoäng 4.
Alice som hon kallas är tre år gammal och tränar även rally-lydnad. Hon har gjort ett MH som resulterade i sk "Hög Boldness" (Svartberg/SCK), en av 13(enl tidigare uppgift, kan ha ändratas nu) i rasen som lyckades med den bedriften 2008.



Dessutom Svensk Vinnare och innehavare av två svenska CERT, vunna på totalt tre försök. En klart hyfsad hund, A-höfter dessutom.



Alice har haft en kull valpar, i augusti 2008 födde hon NIO valpar, en utmärkt mor på alla sätt. Tre valpar är utställda i valpklass med resultaten 3 BIR och en BIS-2 valp, tackar valpköpare för det!



En sådan hund är det bara att jubla över att få äga, konstaterar stolt uppfödare Marianne Hansson.Colliebloggen gratulerar till en fin hund och strålande resultat på alla plan!

I denna ljuva majmorgon kände jag för något vackert att vila ögonen på. Så det får bli den här sköna blå, som jag inte vet vad den heter, men bilden är märkt Misty G. Tack Eva!

På den privata hemsidan Collie-Ufo, förlåt info... hittas till min stora förtrytelse MIN egen text. Vafalls! Vill man ses i sådant sällskap? Därtill med orden "Publicerat med tillstånd"... Vilkens tillstånd??? Jag kan inte påminna mig något sådant... Men i ärlighetens namn är det ju några år sedan... Vi brukar tillåta att små klubbtidningar fritt får använda texter under förutsättning att:




* man frågar först - författaren och redaktören* upphovspersonens namn anges




* det tydligt anges varifrån texten är hämtad (i detta fall Brukshunden 3/2002)




Annars blir det dyrt...




Dessutom får man inte gå in och pilla på texten eller utelämna delar etc.




Det är just det som collieinfo gjort. Texten är stympad, hundens fullständiga och korrekta namn är utelämnat och det står inte ett pip om vilken tidningen det är. För ordningens och fullständighetens skull är den kompletta artikel här:



Ur Brukshunden 3/2002




”Det saknas en viktig person här…”









Rollins är en colliehund och har jobb i vårdsvängen. Han är lugn som en filbunke och kan hantera konflikter i en psykiskt krävande miljö.









Text: Lisbeth Högman









Mattias Wellhag har en treårig colliehane, Lindlyckan´s Julius "Rollins", som har många strängar på sin lyra. Rollins är skeppshund, har provat på fårvallning och inte minst är han vårdhund. Husse och hund är nämligen arbetskamrater. Mattias är anställd inom Trollhättans kommuns särskilda omsorger, med inriktning på personer med lindrig utvecklingsstörning med svåra psykiska tilläggshandikapp. Hans jobbarkompis och sambo Rollins, är en trefärgad långhårig colliehane. Mattias berättar att Rollins har varit med på jobbet i stort sett hela tiden sedan han var tio veckor gammal. Collien har blivit något av en maskot på stället. Så här fungerar det:




– Att jobba med den här kategorin människor innebär mycket konflikter, hot, våld och känsloutbrott, som mycket sällan är positiva. Det gäller som sagt att kunna ”stå kvar när det stormar”, vara lugn och förklarande och försöka bära deras ångest så gott man kan, säger Mattias




Tursamt nog är Rollins är lugn som en filbunke. Hans metod att dämpa en aggressiv vårdtagares utbrott är helt sonika att gå och lägga sig på det paret fötter som hoppar och stampar mest




- Helt suveränt!! Detta fungerar ofelbart varje gång. Den boendes aggressioner vänds helt plötsligt till ett ”gullegull” med den ende som för tillfället är helt lugn, nämligen hunden… Det är inte utan att man blir något avundsjuk, säger en stolt husse.




- Fast man som personal försöker behålla lugnet, så brister det alltid någonstans. Det är allt för lätt att tappa fattning, men Rollins klarar detta lysande utan att trilla dit. Inte konstigt att han är omtyckt av både personal och boende… han fixar ju det här, menar Mattias.




– Eller, som en av våra vårdtagare brukar säga vid de få tillfällen Rollins inte är med mig på jobbet; ” Mattias… Det saknas en viktig person här…”




Intresset ökar för hundar i vården. Det finns flera exempel på att just den människovänliga och balanserade collien lämpar sig särskilt väl i sammanhanget. Slagfältens forne hjälte gör nu bragder i det tysta inom åldrings- och psykvården!









Utmärkt resultat på MH




Rollins kommer ur en mentalt stabil familjegrupp där samtliga fyra kullbröder mentalbeskrivits med utmärkt resultat, ett vackert exempel på fördelen av att satsa på MH och bruksutbildade hundar i aveln. Uppfödare är Catharina Johansson och Britt Franzén, Lindlyckan´s Kennel. Tittar man närmare på Rollins´ anförvanter ser man samma goda linje.




Hans mamma, Lindlyckan´s Grynet,"Sunny", MH-beskrevs med gott resultat, godkänd på skotten. Rollins pappa, Kendrakes Gordon Skye, är MH med mycket gott resultat, godkänd skott 1:a. Gordon har lydnads- och bruksmeriter, tävlar i spår och var med på Collie-SM 2001, Svenska Appellmästerskapet, (2:a). För närvarande hoppas ägaren, Gudrun Carlsson, Götene BK, på uppflyttningspoäng som merit till det hägrande utställningschampionatet. Hon äger också Josef, kullbror till Rollins, och har bara gott att säga om Rollins och hans bröder.




– Rollins, denna underbara hund! Med tanke på allt som skrivs om colliens rädslor så är han en god representant för rasen, säger Gudrun Carlsson till Brukshunden.




En poäng är att Rollins, som är van vid personer med avvikande beteende, reagerade på sitt egna sätt på ”spökena”. Han blev extra glad och sprang genast fram för att hälsa!

Annette, en god vän som föder upp labrador och (tidigare) bullterrier) mailade följande tänkvärda synpunkter ang MH, publiceras med vederbörligt tillstånd. Tror det sammanfaller mycket med hur jag och många andra ser på det hela:
"Hej Lisbeth!

Ja, jag vet inte riktigt vad jag ska tycka i MH-frågan...... Jag tycker ju iof att MH är jättespännande för att se hur ens hund reagerar i olika situationer-och att se om ens egen uppfattning av hunden i fråga stämmer. Men risken finns ju att avelsbaserna utarmas ännu mer, det känns som vi har tillräckligt mycket tester od. redan nu. Och jag undrar verkligen hur SBK ska klara av att testa fler hundar, redan nu är det ju jättesvårt att komma med om man har en ras av icke brukshundsras att få testas. Jag har försökt (men kanske inte så överdrivet ihärdigt) att både beskriva labbarna och bullarna, men inte fått kommit med."