Lisbeth

21 juli 2009 07:35

Jag har fått förklaring till incidenten - det räcker för mig. Sådant kan hända överallt och i vilken ras som helst och var tydligen en grej mellan ett par systrar som inte kom överens - inga s.k brukslinjer eller amerikanska.

Det har uttalats en viss besvikelse över att jag inte gick dit och tog reda på mer...
Jo det skulle sett ut det!
Och hade något blivit bättre för det?

Nu var det ju inte riktigt detta som inlägget handlade om utan om alla stora kamphundarsraser som fanns på plats och som vi var lite skraja för eller åtminstone höll oss undan - och det enda stället som vi såg där det var råkurr var utanför collieringen.
Det tycker jag var en poäng. Att det sedan - som antyddes - förmodligen var en dum tillfällighet, det är en annan sak.
Nu när mentalitet har blivit prioriterat område har folk blivit så hispiga över allting - det är rapporteringskoder hit och dit, människor går och mår dåligt för detta, anmäler varandra och jag vet inte allt.

Hade det här varit tio år sedan hade man tänkt - ojdå! - och gått vidare. Nu ska det luskas vilka uppfödare/linjer/ägare det är frågan om och pekas med långa fingrar.

Upprinnelsen till hela den här paranoida stämningen är "farliga hunddebatten" - SKK är otroligt rädd för det här och för att saken ska komma på tapeten igen, med mediakrav om rasförbud m.m
Det här är en del av bakgrunden till dagens MH-krav för brukshundar - att använda MH när det blir massmediadrev mot hundar, var ett av argumenten för att införa MH som ersättning för BOK-prov och om tvingande krav för registrering.

Huggormen

21 juli 2009 12:58

Ett bra inlägg och visst var det "poäng" :-). Råkurr bland collie, javisst förekommer det, oavsett från vilka linjer de kommer, lika väl som i andra raser. Varför skall collie glorifieras och därmed skall alla collieägare vara nervösa för att inte just deras hundar skall "skämma ut sig". Jisses, det känner hundarna av, det blir bara spänt och trist att träffas och umgås. Det har blivit en dålig stämning runt collieringarna på utställning - alla är på sin vakt både två som fyrbenta. Det har blivit två olika läger i collievärlden, men de allra flesta är "mittemellan" och vill inte ta ställning för varken den ena eller andra grupperingen!
Varför inte kunna slappna av lite och ha kul tillsammans med hundarna? Varför peka finger och skvallra så fort en hund vränger upp läppen eller låter lite mot en annan hund för att tala om att den vill ha individualavstånd?
En hund är dock i grunden en rovdjur, vi kan lära den mycket men vi kan inte lita på den till 100% alltid!

Besviken

21 juli 2009 21:11

Nää, men det går bra och hitta på en egen version på vad som händer och sker, och helst skall man förstora det lite så att det låter värre än vad det är också. Håller med Huggormen, varför peka finger och skvallra så fort en hund vrägner upp läppen?

Johan N.

23 juli 2009 20:27

Men collien håller ju på att bli mer aggressiv och kampgalen, inte sant?
Det måste vara dessa förfärliga människor som propsar på MH som krav för avelsdjur som driver utvecklingen därhän.
Nä, hellre rädda collies som backar än collies som har någon form av självförtroende, eller???

crocks

24 juli 2009 20:01

Vad har backande collies med MH att göra? Förstår inte kopplingen. Ej heller förstår jag att hundar som slåss har bättre självförtroende än andra. Var snäll och förklara för mig som inte är så insatt.

Johan N.

25 juli 2009 20:19

crocks,
MH har indirekt med "backande collies" att göra. Genom att utnyttja MH som avelsinstrument kan uppfödare successivt arbeta framåt för att undvika backande collies, dvs rädda collies - vilket var vad jag avsåg med begreppet i mitt inlägg.
Så nästa punkt: En rädd collie - svarar den på en provokation från en annan hund?
Nej, troligen inte. Är det bra eller dåligt? Det beror på vem som svarar, Jag anser det dåligt om en hund saknar självförtroende nog att svara på en provokation. En sådan leder sällan till mer än tandvisning eller kanske ett tjuvnyp mot den provocerande hunden.
Men Collien är en hund, likväl som Dogo Argentino, Tax och Papillion är hundar.
Hundar har instinkter och Gud förbjude att de avlas bort...

Johan N.

25 juli 2009 20:37

crocks,
MH är ett instrument skapat för att hjälpa uppfödare att finna lämpliga avelsdjur. För en ras som collie är det kanske extra viktigt att inte avla på "backande" eller rädda collies. Dessa kan aldrig föra rasen framåt.
Hundar som slåss mår inte bra. Hundar som har självförtroende att svara på en provokation däremot har egenskaper som är värda att bevara.
Har jag uttryckt mig tydligare nu?

Lisbeth

25 juli 2009 21:11

MH är inte "skapat för att hjälpa uppfödare att finna lämpliga avelsdjur"...
Ej att undra över att SKK var tveksam till SBK-kravet på MH för reg av SBK-raser. Så här skrev Brukshunden 2001:
Krav på MH-test skjuts på framtiden

SBK har svårt att få gehör hos SKK för kravet på MH-test av föräldradjur av samtliga brukshundraser. En tvingande bestämmelse skulle innebära ytterligare pålaga för uppfödarna, konsterar SKK/CS, som också tvivlar på att SBK har kapacitet för testerna. SBK har ju problem med valpkurser, framhålles det.

Brukshundklubbens krav på MH-test skjuts på framtiden. SKK/CS bordlade kravet på känd mental status för registrering av de raser som SBK har rasansvaret för. Bakgrunden är ett antal skrivelser från collieuppfödare m fl vilka är negativa till MH-test som krav för registrering.
I beslutsunderlaget fanns även skrivelser från ägare och uppfödare av collie samt från SBK och Svenska Collieklubben, vilka alla invänder mot CS-beslutet att inte bifalla kravet om känd mental status hos föräldrar för registrering av collievalpar. Enligt Carl Gunnar Stafberg, SKK:s 1:e v ordförande, ordförande i SKK:s avelskommitté (AK), har AK åter diskuterat ärendet. Detta ledde till att AK ånyo beslöt föreslå CS att krav på känd mental status hos föräldradjuren för registrering av SBK:s raser införes och att beslutet även innefattar collie.
Men kennelledningen körde över sin avelskommitté, förebärande bl a på tvivel om SBK:s möjligheter att arrangera erforderliga tester. Frågan håller på att bli en verkligt het potatis i relationerna SKK - SBK. Till protokollet fördes SBK:s svårigheter att få fram valpkurser i önskad omfattning - ”med hänsyn till aktuella problem i fråga om att genomföra efterfrågade valpkurser över hela landet” - vilket togs som intäkt på bristande kapacitet även när det gäller MH. Vidare framhölls att MH-krav på föräldradjuren skulle innebära ytterligare en pålaga för uppfödarna. CS konstaterade att någon utvärdering av genomförda MH-tester inte finns och beslöt uppmana SBK att före april 2001 inkomma med en plan på klubbens möjligheter att genomföra aktuella tester, samt utvärdering av hittills genomförda tester av rottweiler och vilka erfarenheter man fått av dessa.
SBK uppmanades att diskutera alternativa tester för collie. CS exemplifierar med den framställan som gjorts av Schäferklubben.
För att diskutera meningsskiljaktigheterna samt registreringsregler för collie beslöt SKK/CS att arrangera en konferens med collieuppfödare, SBK och Collieklubben. SBK meddelade dock att man ej avsåg delta vid detta möte, samt intygade skriftligen att man klarar av att genomföra nödvändiga tester i hela landet året om. Med anledning av SBK:s ställningstagande och garanti har CS återtagit sitt beslut att kalla till uppfödarseminarium. Frågan kommer att diskuteras vid ett möte mellan SKK och SBK:s ledning i februari.

Lisbeth

25 juli 2009 21:16

Avsikten (med MH) är att skapa ytterligare möjligheter att utvärdera hundars förutsättningar för olika typer av verksamhet. En av anledningarna till att mentala egenskaper ofta får låg arvbarhetsskattningar är att måtten på mentalitet lämnat en del i övrigt att önska. Instrumenten är helt enkelt för trubbiga; provsituationer och reaktionsbeskrivningar är lite för standardiserade. "Dåliga mätmetoder ger låga arvbarhetsvärden oberoende av vilken egenskap man är intresserad av," konstaterar Lars Fält i SBK:s kompendium Mentalitet.

Exempel:
Ibland slås reaktioner ihop som egentligen inte har med varandra att göra till en "egenskap", t ex "rädsla".
En hund som är rädd för ett plötsligt uppdykande föremål behöver inte vara det för retningar som närmar sig långsamt eller kraftiga, uttdragna ljud (skrammel) eller korta ljud (skott) eller för människor. I själva verket är detta fem olika rädsletyper som troligen har delvis olika genetiska bakgrunder. Dessa måste därför testas var för sig om man vill ha en uttömmande beskrivning av en hunds rädsla. Dessa fem rädsletyper mentalbeskrivs var för sig. Det finns fler, t ex för halt underlag och vibrationer. Motsvarande uppspaltning kan göras om t ex aggressivitet och nyfikenhet.

Principen för reaktionsbeskrivningen noteras i en stigande skala (1-5) där olika steg är beskrivna i förväg. Beskrivaren väljer således mellan givna alternativ.
OBS detta innebär inte att 5 (eller 1) är det "bästa" betyget. Idealet i den aktuella rasen kan lika gärna vara 2, 3 eller 4. Ett "bra" resultat bestäms av vad hunden ska användas till. Olika raser och olika funktioner kan ha olika idealvärden.
(Brukshunden 1999)
Så här såg man på MH då - men det har kanske ändrats sig beroende på vilket syfte man har?

Johan N.

26 juli 2009 00:41

Eller kanske beroende på att det var tio år sedan detta skrevs och att man idag vet mer?
Faktum kvarstår, MH är ett superbt verktyg för att välja lämpliga avelsdjur. Man måste börja någonstans i arbetet med att förbättra colliens mentalitet och varför är det farligt att använda MH i detta syfte?
Ett lättläst protokoll där man ser hundens fördelar resp brister. Om jag var uppfödare skulle jag inte tveka en sekund. Problemet idag är väl att flera uppfödare tvekar hela tiden...

Lisbeth

26 juli 2009 08:13

Problemet är:
a) att kommentatören, i likhet med flertalet förespråkare av samma mening, inte är uppfödare med någon erfarenhet att tala om.

b) Hade man varit det så vore det lättare att förstå att det är tusentals detaljer att ta hänsyn til i aveln.

crocks

26 juli 2009 08:52

Jag är övertygad om att Lisbeth är den kunniga i det här fallet. Dessutom har jag läst att arvbarheten i MH är tveksam och dessutom inte tillräckligt utredd. Så jag är rädd att Johan glorifierar något som de erfarna redan insett har en underordnad betydelse.

tant Karin

26 juli 2009 12:02

Tack Lisbeth för dessa dina ord...( Problemet är) ju mindre man kan dessto mera vill man.Avel är mågot man lär sig med tiden, man blir aldrig fulllärd.Att tro att man kan testbaneavla är att inte ha kunskap om avel alls.

Karin

28 juli 2009 08:06

Enl. vad jag erfarit under alla år, är att många som inte har erfarenhet av uppfödning ändå vet bäst hur vi ska avla...