... att ta ett riktigt djupt grepp om collierasens historik i Sverige, iaf såsom den i modern tid exekverats inom Svenska Collieklubben. Det är en historia om decennier av hårthänt styrning via moderorganisationen SBK, resulterande i ett segt envig mellan två ungefär jämnstora falanger inom SCK, där anhängarna av den klassiska collien enligt FCI-standard i stort sett alltid fått stryka på foten. Så fort det blivit tal om att demokrati ska utövas enligt till buds stående spelregler, då har FCI-colliedelen vägt lätt mot en centralt orkestrerad medlemsmajoritet. Då, vid dessa stormiga och ständigt återkommande tillfällen, då har röstboskap stampats fram, då har nomenklaturan i FS villigt låtit sig kallas för att styra upp det hela. För ingen ska säga att det inte har någon betydelse att det sitter en årsmötesordförande med pondus som ser till att voteringarna går i rätt riktning! Att rätt personer skickas fram - så särskild stor uppmuntran behövs inte - för att skrämma medlemmarna med buffliga och hårda krav, och sedan ytterligare ett högdjur ställer samma krav, fast i mer välsvarvade fraser, vilket får det att låta som en försonlig kompromiss. Underlag för forskning i saken är hämtad från FS-protokoll, referat i Colliebladet, SCK:s informationsblad samt Collieklubbens Jubileumshandbok. Här står fakta i svart på vitt - bara att skriva av. Så att nu ingen tror att jag hittat på alltsammans. Sammantaget är det ganska upprörande läsning. Här fördrivs en populär ras med välrennomerade uppfödare genom trakasserier, motarbetning, dålig stämning och rasförstörelse praktiskt taget inför våra ögon. Jag har under det här året samlat en hel katalog av konstiga beslut inom SCK; allt från avslag på välmotiverad begäran om parning kort/långhår (vilket numera är tillåtet), avslag på parning med utlandsägd hund (utan MH-resultat) som händelsevis fanns i Sverige en kort stund. Hanteringen av förslag till Hamiltonplaketten - SKK:s högsta utmärkelse - trotsar all beskrivning... Senare års mottagare är absolut inga lättviktare, men... Det finns andra... som konstant förbigås på det mest upprörande sätt! En rasklubb ska självfallet betros med visst inflytande, kanske till och med makt - men inte ALL makt... Bekant är att makt korrumperar och absolut makt korrumperar absolut... Man slås av FCI-colliemotståndarnas starka ställning inom SBK Västra. Så fort någon ödesfråga ska behandlas, t.ex en intrikat motion å årsmöte, då dyker de upp, styrelseproffsen från väst. Vem kallar in dem? Vem eller vilka kan utöva sådana påtryckningar? Och kanske bäst att tillägga - varför?