... med underbar collie... Ingledene She Bounds To Love 2 certifikat  11 månader!

.. ang nedanstående inlägg. Collie har tillhört SBK sedan 1942.. Den 28 maj 1967 samlades collieintresserade i Dalsjöfors hemma hos Anna-Lisa och Bertil Risinger för att diskutera bildandet av en collieförening. Närvarande: Brita Rosengren, Arne Jonsson, Kris Sandberg, Ulla Berg, Börje och Ulla Eriksson samt representanter från Dansk Collieklub. En interimstyrelse bildades bestående av Bertil Risinger, Börje Eriksson samt Ulla Berg, vilka får i uppdrag att på lämplig sätt förbereda bildandet av en collieförening. 26 januari 1968 tas beslut av SBK:s centralstyrelse om bildandet av en officiell förening - SBK:s avelsavdelning för collie.* 21 april 1968 - Konstituerande årsmöte i Jönköping. Föreningens första ordförande blir Börje Eriksson. År 1969 har klubben 130 medlemmar.* 70-talet - medlemsantalet 1000 - 1200 medlemmar. Årsmöten i genomsnitt 20-50 närvarande.* 80-talet - nu hände något! Årsmötet den 2 februari 1980 i Jönköping hade lockat hela 100 deltagare!!! Börje Eriksson hade inlämnat en motion med uppenbar stark laddning. "Ang ändrad organisationstillhörighet. Årsmötet beslöt att bordlägga motionen..." * Vid nästa årsmöte 1981 i Örebro närvarade 81 pers varav 73 röstberättigade. Vilka var de övriga 8 deltagarna?* Samma sak året därpå - c:a 95 pers varav 73 röstberättigade.* Sedan hände inget mer spännande - vid årsmötet 1984 var 49 röstberättigade närvarande. Medlemsantalet 1119.etc etc.* Årsmötet 1991, 79 röstberättigade medlemmar, medlemsantalet är all-time-high: 1652. * 90-tal - det hade börjat röra på sig... 1994 hölls i februari ett medlemsmöte i Örebro. Ledningen för collieföreningen, nu kallad Svenska Collieklubben, börjat känna behov av stöd från moderorganisationen... Till mötet kallades två verkliga tungviktare; FS-ordförande Lennart Hindefors ( valdes till mötesordförande) och f.d FS-ordförande Folke Hildebrand. Av protokollet är det inte helt lätt att utläsa vad som påkallade uppmärksamheten... Kanske frågan om poströstning? Diskussion uppstod: dyrt att ta sig till årsmöten, sjukdom, arbete, skicka med fullmakter... Det påpekades myndigt att röstning med fullmakt ej är tillåten. "Om stadgarna skall ändras fordras två på varandra följande möten - varav det ena skall vara ordinarie årsmöte."* Ordinarie årsmöte samma år blev mer rafflel och dramatik. Hela 285 medlemmar enligt fastställd röstlängd! FS-representanterna samma som vid medlemsmötet: SBK:s hedersordförande Folke Hildebrand (nu mötesordf) och FS-ordförande Lennart Hindefors. Det blev strid om ordförandeposten Efter sluten votering fick Margareta Anderson 151 röster mot 129 för Ulla Eriksson. En motion var rena minan - SKK:s nya gruppindelning där collie flyttats från brukshundgruppen till grupp 1 herdehundar. Motionärerna anser att de särbestämmelser som tidigare funnits för deltagande i segrarklass på utställning och för Svenskt utställningschampionat.... skall tas bort. Sluten votering utföll med 147 ja till styrelsens förslag att motionen avslås mot 122 nej.Collieklubbens ledning har knappast strävat efter enhällighet. I ödesfrågor har förvisso majoriteten segrat, men en nästan lika stor grupp har körts över. Undrans på att det knakat i fogarna och att man känt behov av att kalla in nomenklaturan för att skrämma fram de önskvärda besluten.

Ur historikens djup framkommer frågan om collies specialklubbstillhörighet (liksom flera andra SBK-rasers; schäfer, dobermann...) Den har varit på tapeten flera gånger under årens lopp. Bl.a årsmötet 1980 då frågan lite diffust bordlades och utmynnade i beslut om en medlemsenkät. En del SBK-raser har kommit och gått - några, som t.ex polarhundarna, har relativt smärtfritt fått en ny organisationstillhörighet. Men collie har SBK hållit i med näbbar och klor. Någonstans under historiens lopp har slagits fast att den brittiska vallhunden collie ska förvaltas inom Svenska Brukshundklubben - en frivillig försvarsorganisation som domineras av tyska/kontinentala skydds- och vakthundar. SBK och SCK ska alltid höra samman, evigt vara sammansvetsade utan att delas. På plattyska kallas det: "ewig tosamende ungedelt". Som symbolras var collien viktig för SBK, dessutom var/är smittningsriskerna avsevärda; skulle flera av de klassika SBK-raserna lämna förbundet - inom framför allt schäfer och dobermann, men även inom rottweiler, boxer, ev fler har diskussioner förts - då skulle det nästan inte finnas något kvar för specialklubben SBK att ha s k avelsansvar för. De vankelmodiga rasklubbarna lugnades och tröstades via införandet av s k meriteringsprov, alltså den sedermera så ifrågasatta tävlingsgrenen internationellt skydds, samt några slags svävande reservationer. Men colliefolket var inte intresserade av skyddsarbete... Dessa fick man hålla i schack på stormiga busslastmöten med framstampad röstboskap samt en dynamisk förbundsstyrelseperson som mötesordförande och årsmötet bevakat av ytterligare FS-folk. Allt för att skrämma fram besluten i önskad riktning. Det är den demokratiska principens spelregler och inte mycket att göra åt, eller...