Ur historikens djup framkommer frågan om collies specialklubbstillhörighet (liksom flera andra SBK-rasers; schäfer, dobermann...) Den har varit på tapeten flera gånger under årens lopp. Bl.a årsmötet 1980 då frågan lite diffust bordlades och utmynnade i beslut om en medlemsenkät. En del SBK-raser har kommit och gått - några, som t.ex polarhundarna, har relativt smärtfritt fått en ny organisationstillhörighet. Men collie har SBK hållit i med näbbar och klor. Någonstans under historiens lopp har slagits fast att den brittiska vallhunden collie ska förvaltas inom Svenska Brukshundklubben - en frivillig försvarsorganisation som domineras av tyska/kontinentala skydds- och vakthundar. SBK och SCK ska alltid höra samman, evigt vara sammansvetsade utan att delas. På plattyska kallas det: "ewig tosamende ungedelt". Som symbolras var collien viktig för SBK, dessutom var/är smittningsriskerna avsevärda; skulle flera av de klassika SBK-raserna lämna förbundet - inom framför allt schäfer och dobermann, men även inom rottweiler, boxer, ev fler har diskussioner förts - då skulle det nästan inte finnas något kvar för specialklubben SBK att ha s k avelsansvar för. De vankelmodiga rasklubbarna lugnades och tröstades via införandet av s k meriteringsprov, alltså den sedermera så ifrågasatta tävlingsgrenen internationellt skydds, samt några slags svävande reservationer. Men colliefolket var inte intresserade av skyddsarbete... Dessa fick man hålla i schack på stormiga busslastmöten med framstampad röstboskap samt en dynamisk förbundsstyrelseperson som mötesordförande och årsmötet bevakat av ytterligare FS-folk. Allt för att skrämma fram besluten i önskad riktning. Det är den demokratiska principens spelregler och inte mycket att göra åt, eller...