Tillskyndare av collien som brukshund brukar med emfas hävda ungefär följande: "collie är en brukshund, den har alltid varit en brukshund och skall allt framgent vara en brukshund". Därefter sluts ansiktet musslelikt, antydandes att det bara är att acceptera dessa ovedersägliga fakta.



Så är det naturligtvis inte alls. Påståendet är en devot historieförfalskning grundat på önsketänkande.



Först och främst: vad är en brukshund? "Gruppbeteckningen brukshundar i den betydelse den nu fått härrör sig från Svenska Brukshundklubben. Den bildades 1940 såsom specialklubb för de raser, vilka ansågs särskilt väl ägna sig åt militära och polisiära ändamål samt som skydds- och vakthundar för civilt bruk." (SKK:s standardverk Hundboken I, 1957).



Collie kom in i Brukshundklubben först år 1942, då SKK beslöt att den skulle hänföras till gruppen brukshundar och officiellt insorteras under SBK:s hägn. Det under krigsåren de militära behoven som styrde. Collien fick status som brukshund, medan airedaleterrier överfördes till Terrierklubben. Så kan det gå!














”Detta betyder alltså att collien, för att erhålla championat å utställningar, måste ha avlagt anlagsprov å erkänt bruksprov. Collien blir därigenom även berättigad att i alla förekommande klasser deltaga i bruksprov. Särskild sektionsstyrelsen för collie har bildats”, skrev Brukshunden 1941.



Till att börja med deltog collie sparsamt i bruksproven. Den första collie som erövrade bruksprovschampionat var Ch Ruff, son till Ch Sandy, en av 40-talets framgångsrikaste inom rasen. Ch Asagådens King Dark var rasens första bruksprovsstjärna och tog sex cert i början av 50-talet. Collie var inte med på rikssegrarprovet förrän år 1952, men då slog rasen till direkt och fick en svensk mästare, Ch Asagårdens King Dark stod för denna historiska seger. Året därpå återkom ekipaget på en silverplats. 1955 tog Tommy brons i spårhundsgruppen och 1957 blev det spårsilver för Pompe, medan Tommy blev 4:a. Båda hundarna deltog därefter i flera SM, Pompe skulle hamna på pallen 1960 när han tog brons i spår. Under resten av 60-talet lyste collien med sin frånvaro på mästerskapsnivå, men brukschampionat erövrades av flera hundar; Hassleholms Åby, Poulsgaards Black Maid samt Golden June.














Collie kunde dock fortfarande slåss om bruksmedaljerna; Hassleholms Åby tog sökbrons 1974 och Golden June vann rapportsilver 1978. Collie fick en svensk mästare i sök 1980, Hassleholms Omar.














År 1980 blev Hassleholms Omar Årets Brukshund.














Under tidsperioden 1968 – 1993 höll brukshundrasen collie ställningarna väl; 10 hundar erövrade brukschampionat och inte mindre än 65 hundar blev lydnadschampion. Under tiden 1976 – 1992 blev 18 collie tjänstehundar i bevakning. 1982 kom den första tjänstehunden i räddning, Arrow, som ingick i pionjärgruppen av utbildade räddningshundar i vårt land. Arrow följdes av fem räddningshundar åren 1983 - 1991. Det är exempel på intresset hos många collieägare att arbeta med sina hundar och på att collien i rätta händer kan vara en mycket kapabel brukshund.














Men sedan dess har det sett mörkare ut för collien som arbetande hund. Så sent som år 1986 vann collie 7 brukscert, men år 2001 hade inga cert i bruks tagits av långhårscollie. Samma år fick långhårscollie (alla grupper och klasser, exkl akl) 22 godkända resultat av 13 individer. (SBK:s tävlingsstatistik 2001).














Det förtjänar att påpekas att provreglerna ändrats de senaste decennierna. Fortfarande tävlas i den fyra grenarna skydds, spår, rapport och sök, men proven har blivit mer tävlingsinriktade och kraven på fart och precision missgynnar raser som t.ex collie. De senaste decennier har collie helt försvunnit ur mästerskapssammanhang, bara någon enstaka hund kommer upp i elitklass. Tävlingsintresserade uppfödare har försökt att anpassa collien till nyare tiders krav; "mera motor" är receptet. Men att pilla på inre egenskaper har sina risker... Collie med mer jaktkamplust, bättre gripande, etc. är ofta hetsigare, mer lättstressade - långt ifrån den nobla, värdiga, vänliga collien... det har t.o.m rapporterats om collie som slåss...


Hur ser då dagsläget ut för collien som brukshund? Uppenbarligen är många kallade men få utvalda:

Så här redovisar collieklubben brukstävlandet 2008:


"Vi ser en liten ökning av tävlande långhår i appellklass under året. Detta är mycket glädjande och går i linje med vår avelspolicy."


En ökning av antalet starter, men inte så många som blir upplyttade.


Appellklass:


29 långhår startade, 14 uppflyttade.


Lägre klass:


17 tävlande, 6 uppflyttade


Högre klass:


7 tävlande, 1 uppflyttad


Elitklass:


5 tävlande, 2 erhållit cert eller certpoäng

Det här Ch Charlemagne, född 1879, son till tidigare nämnde Trefoil, och den collie som anses mest ha bidragit till den moderna långhårscolliens ymniga päls. Den bildsköne Charlemagne blev champion, men pappa Trefoil ställdes ut mycket sparsamt och vann aldrig någon titel, trots att detta felaktigt anges i amerikanska handböcker om rasen. Så här skriver Iris Combe angående Trefoil och hans inflytande i collierasen: "When tracing the origin and development of the modern Rough Collie either from old histories, through Trefoil´s line, or from early Stud Book entries, I can find no evidence to support the popular belief that these particular collies are of Scottish descent. (The Smooth Collie was descended from a different root stock utiul crossed with the Rough.)"


Är det bara jag som gillar sådant här? Jag tycker att det känns betryggande med insikten, att människor för 130 år sedan höll ordning på sina hundars stamträd och lade ner ett passionerat arbete på sina kära collies. Förmodar att mänskligheten står i tacksamhetsskuld till dessa skickliga stock-breeders.

Under de dryga trettio år som jag haft mitt nuvarande arbete har jag lärt mig en hel del; dels att mycket av kynologins traditionella historik är byggd på skrönor, gissningar och rop. Hundarna i respektive ras fick sin historia i enlighet med de första piojärernas berättelser, eller kanske snarare uppfattningar. Flertalet raser i modern bemärkelse uppstod under den edwardianska perioden - från 1880-talet fram till och med första världskriget. I många fall har historiken modifierats och rättats till allt eftersom nya fakta och dokumentation kommit i dagen. Men ofta har missuppfattningar, fel och rena stolligheterna fått fäste i en ras. De ursprungliga felaktigheterna har sedan metastaserat och spridits vidare, generation för generation. Det kanske inte spelar så stor roll egentligen - det mesta hände ju för 50 eller 100 år sedan. Men visst är det kul när det blir riktigt? Och visst ser det tråkigt ut med fel och missuppfattningar - i varje fall i officiella sammanhang.

Vi kan som exempel ta index på collieklubbens hemsida, klickar man på Om collie stöter man för eller senare på följande: "Collien är en av de äldsta brukshundsraserna ursprungligen från norra England och Skottland där den användes som vallhund. Collien finns i två hårlag, lång- och korthårig collie."

Det ser ju alldeles riktigt ut - eller hur?

Men så här ligger det till: collien som brukshund - i bemärkelsen som kommit att göras i vårt land; en ras med grupptillhörighet i gamla brukshundgruppen, med SBK som specialklubb - är tvärt emot vad som påstås av senare datum. Denna del av historiken har mer utförligt redogjorts för på ulvusbloggen.

Om man frågar efter var colliens vagga stått så pekas alltid på norra England och Skottland. Detta är bara delvis sant...

I sammanhanget glömd alltid Irland - den gröna ön i väst - och dess betydelse för collierasens tillkomst och bevarande. På den tiden då hundsporten kom att utvecklas förenade vatten mer än det skiljde. Alltså var det lättare att transportera människor och djur till sjöss, än att ta sig fram via knaggliga vägar.

I collieklubbens historik står följande: "Klart är att alla dagens collie kan härleda släktskap till den trefärgade hund som hette "Trifoil" och som var född 1873." Nu det är inga invändningar mot detta, annat än stavningen av hundens namn, för säkerhets skull upprepat två gång. Förmodligen menas Trefoil som mycket riktig var trefärgad och född 1873. Det är bara det att Trefoil var född och verkande på Irland och hade inte ett knäpp med skottar eller andra britter att göra.

Se ovan Trefoils stamtavla. Enligt Iris combe, som skrivit uppgifterna för The International Collie Handbook 1993: "The pedigree of Trefoil /..../ with a considerable amount of information regarding other Irish dogs and their background being given to me by Major Shirley, a grandson of the owner of Trefoil, whos family still own the Irish estate on which these dogs were bred."

Those were the days... Se så mycket kul man kan hitta när man nystar sig tillbaka!

... av colliebloggens varande. Jag loggade in i morse och nackhåren reste sig. 133 unika besökare på tio timmar varav nio lämnat avtryck i form av kommentarer. Etthundratrettiotre.... jag lät detta sjunka in...


Yngsta dottern Ingrid hade också läst kommentarerna och hörde av sig.


- Hej mamma! Hur känns det att vara en korsning mellan Janne Josefsson och Moder Theresa? Haha ha...


(Jag) Va! Så är det inte alls! Jag känner inte dessa vänliga människor och har inga barn ihop men nån...


- Jodå! Alla ser dig som Vägen, Sanningen och Livet... det är bara att läsa innantill!


- Vad är det för dumheter... fast det är ju förstås trevligt att vara uppskattad...


- Haha, det här är precis som Life of Brian, Monty Python-filmen, fortsatte den oförtrutna dottern, som är en stor cineast och kan alla filmer utantill.


- Så här var det, berättar Ingrid, omöjlig att stoppa. Folket tror att Brian är Jesus! Kommer du inte håg det?


- Jaha..., sa jag lite svävande. Det var något om detta ute i öknen...


- Just det sa Ingrid hjälpsamt, citerande filmrepliker:


(Folket) - You are Messiah!


(Brian) - I´m certainly not!


(Folket) Yes, you are!


Brian: No, I´m not! Go home and have a cup of thea!


Folket: Messiah! Messiah!


Brian: Go away...


Brian flyr ut i öknen med folket myllrande efter.


Vi får se hur det går...

I'VE GOT A DOG------------------------------------------------------------------------I've got a dog. The other boysHave quantities of tools and toys,And heaps of things that I ain't seen(Ain't saw, I mean).They've oars and clubs and golfin' sticks; --I know a feller that has six,And gee! you ought to see him drive!But I've Got a dog!I've got a dog. His name is Pete.The other children on our streetHave lots of things that I ain't got (I mean, have not). I know a boy that's got a gun -- I don't see why they have such fun Playing with things that ain't alive; But I've Got a dog! I've got a dog, and so, you see, The boys all want to play with me; They think he's such a cunnin' brute (I mean, so cute). That's why they leave their toys and games, And run to us, and shout our names, Whenever me and Pete arrive; For I've Got a dog! Ethel M. Kelley St. Nicholas Magazine

En lycklig försyn i kombination med vänliga och generösa colliemänniskor har gjort att jag fått tillgång till det colliekompendium som danska världsauktoriteten på rasen, Charlotte Høier skrivit och som förtjänstfullt översatts till svenska av Ulla Bergh-Persson. Kompendiet, som av många internationellt erfarna domare anges som det bästa någonsin, oavsett ras, studeras numera under intensiva former. Hela publikationen andas överväldigande sakkunskap och stor kärlek till collien. Här får man lära sig att se på rasomsorgen med nya ögon. Ett axplock: av alla standarder för herdehundar och boskapshundar (FCI:s grupp 1) "så är det ganska märkbart att colliestandarden är den enda, som under helhetsintryck framhäver, att collien är en hund av stor skönhet.":
"Långhårig collie utstrålar stor skönhet, värdighet och fysisk harmoni."
Detta är portalparagrafen!