Senaste inläggen

Av Lisbeth - 28 juni 2009 09:08

Int GB It Ch Incredibly Blu di Cambiano





... är en faktisk företeelse, lika säregen som obegriplig för en kulturkrets utanför Sverige. Collie är faktiskt är den enda rasen i sitt slag som har skrivet i standarden att den ska vara vacker... Det sköna väcker starka känslor i vårt land där ingen får vara förmer... En del människor verkar ha svårt att hantera en sådan uppenbarelse som en fin collie!



Nystar man i den märkliga mobbing och trakasserier som just collie verkar vara speciellt utsatt för - men förekommer även i andra raser - så rycker den fram - den mer än halvsekelgamla konflikten mellan "kennelklubben" och "brukshundklubben". Det här är ett krig med klassperspektiv och sociala underströmmar, kanske svårt att förstå för den moderna nutidsmänniskan. SKK var en snobbklubb för grevar och baroner som sysslade med jakt och högreståndsdamer med "sällskapshundar". Det här är en medvetet grov generalisering, men i alla fall...






När jag första gången intervjuade SKK:s centralstyrelse för precis 30 år sedan fanns det kvar en air av finklubb - i styrelseförteckningen var alla titlar noga noterade, det vimlade av direktörer och disponenter, jägmästare och en friherre. En ledamot titulerades "ombudsman" - det var representanten för brukshundklubben...













När SBK bildades för mer än 60 år sedan var det av nödtvång - kriget stod för dörren och försvaret behövde hundar och en sammanhållande förening för träning och avelsintressen. Organisationen dominerades av arbetarklass och lägre befäl. I samma veva fick specialklubben SBK avelsansvar för collie, som var "hemlös" efter att colliefolket först blivit osams med SKK och därefter varit med i SKK:s konkurrent, Sällskapshundklubben. Synnerligen belastande med andra ord.






Det intrikata att SBK - dels ingår i SKK, dels är en frivillig försvarsorganisation - medförde att SBK fick är särskrivning i SKK-stadgan. Försvarsintressena gick före! Den skrivningen hängde med ända till nutid och togs bort vid senaste stadgerevideringen. Fast det kanske inte alla känner till?






SBK har fortsatt att förblivi sig själv nog och levt gott i kraft av sin storlek och styrka. Ofta har det varit svårt att förstå att man rent formellt faktiskt är en del av Svenska Kennelklubben...






Den gamla konflikten dröjer kvar - en känsla av att "bruksfolket" sysslar med samhällsnyttiga och "riktiga" hundar, medan "kennelklubben" är till för fisförnäma och besuttna, pudeltanter och fjant...






Den här bakgrunden måste till för att följande historia ska kunna bli begriplig:






Det var 1985 då svenska kenneln Crony fick möjlighet att från Italien låna en legendarisk collie, Int GB It Ch Incredibly Blu di Cambiano, kallad "Blu-Blu". Detta var en smärre sensation - då var det ovanligt att utländska hundar fanns i landet på grund av stängda gränser.






Crony hade förmånen att få ha honom i fyra månader för att para kennelns tikar på Blu-Blus väg från England via WW-show i Amsterdam och åter till Italien. Många svenska uppfödare lär bittert ha ångrat att de inte använde honom...





Han fick knappt 40 svenskfödda avkommor med över 60 vunna cert, massor av cacib, gruppvinnare mm, alla hd fria, utmärkt ögonresultat.






Denna hund fick 15 championbarn i 8 olika länder. En ofattbar bedrift då.
Bland annat kom rekordhållaren genom tiderna NCh Sv-90,-91 Cronys Remarkable Silver By Blu.





Då Blu-Blu var i Sverige skulle han så klart gå karaktärsprovet och anmäldes till Linköpings Bk... Dagarna innan hade han varit på Östnytt, på grund av ovanligheten med en italiensk collie i Sverige. När man kom till klubben på morgonen så hördes hur en av domarna sa:






- Titta, där kommer TV hunden...med äkta föraktfull "SBK stämma"...






Det insågs att han skulle inte godkännas på provet - den dagen...





Mycket riktigt, trots ett utmärkt genomgånget prov, skottfast osv, så sa domarna att han reagerade ju inte som hunden före...vilket var en whippet!






Okunnighet, hat mot collie och vad mer kan man säga?






Blu-Blu gick provet veckan efter och klarade detta givetvis med glans. Helgen efter Linköping Bks besök vann han under Marianne Fürst Danielsson BIS-2 på SKK Int! Man kan hoppas att dessa personer som underkänt honom fanns i publiken...






Han var en majestätisk hane med otrolig utstrålning och personlighet! En riktig ambassadör för rasen. Att då dessutom bli GB champion i rasens hemland var en bedrift för sig.






Av Lisbeth - 26 juni 2009 11:55

Den vacka huvudstudien 10 månaders Cronys Splendido D'Oro, cert BIG-2 SBK, son till Int It Ch JWW Xtraordinario Xia di Cambiano, top collie in Italy -08 och på god väg för -09! och Bolla di Sapone Nera di Cambiano = en hel Italiensk kombination, faktiskt den första Cambiano kombinationen utanför Italien! I collievärlden, precis som i flertalet raser med liknande ursprung, har det alltid funnits olika fraktioner som verkat mot skilda mål. Med tanke på colliens bakgrund, som tidigare redovisats, har motsättningarna blivit extra skarpa, vilket genom årens lopp utkristalliserat sig till stormiga årsmöten... Men det hela har inte varit värre än att man kan säga att det funnits en balans... bruksfantasterna har omhuldats, deras hundar har tagits fram för att visa att collien, precis som de flesta andra liknande raser, i rätta händer kan vara en kapabel brukshund. Å andra sidan har de uppfödare och ägare respekterats som främst hållit collie som en trevlig familje- och utställningshund. Ända tills nu...

















En grupp människor har tagit över... De representerar ett slags svensk hundsportslig radikalism som alltid varit svår att fatta utanför Sverige. Det kanske handlar främst om självbild... Man vill se sig som företrädare för och återupprättare av collien som brukshund. Ett slags övergripande och allt annat underordnande mål, nästan en religiös övertydelse. Den här typen av människor har man träffat på förr... Påminner om white southafricans eller protestanter på Nordirland... Det närmaste man kan komma här i Sverige är troende kommunister eller folk i sekter; alltså folk som hånfullt och nedlåtande är oemottagliga för sakliga argument. Inte människor med avvikande uppfattningar i sig som man kan ha något emot. Det är själv oförsonligheten... Dessa som överlägset klipper av alla argument: "Ja, JAG kommer iaf att fortsätta träna/tävla/röntga/MH/ögonlysa eller vad det nu är som för ögonblicket aktuellt i dagens fixering vid kontroll av FÖRÄLDRAdjuren - precis som om valparna ärver gener bara från far och mor och övriga individer i stamtavlan försvinner liksom i en fallucka...



Och dessa som tror sig utkorade att "rädda" collien som brukshund. Så mycket bruks verkar det inte vara fråga om, om man tittar i tävlingsstatistiken, det är mest aktiviteter - man tränar och tränar och tränar - men det blir liksom inte så mycket resultat av det hela.. Men man vill gärna FRAMSTÅ som brukscollieuppfödare/ägare... Jag kan i brist på bättre kalla det här gänget för The Irreconcilables - "de oförsonliga" eller de "oomkullrunkeliga" - kanske helt heroiskt Bruks eller Aktivist Bataljonen - som nu fått ett verksamt medel i händerna, nämligen mentalbeskrivning - MH. Jag känner mycket väl konstruktörerna till MH, har suttit i köket hos den nyligen bortgången Sven Järverud och diskuterat just dessa frågor. Det är svårt att tro att Järverud och hans kollegor skulle önskat eller ens trott att deras skapelse skulle komma att användas på detta sätt!

















De etablerade och kunniga collieuppfödarna har haft svårt att värja sig mot aktivisterna och deras utopiska och kompromisslösa krav - här skulle korrigeras och tas i örat! De kultiverade och intellektuellt skolade collieuppfödarna upplevde med en chock aktivisternas kalla förakt för deras erfarenhet, deras kynologiska kunskap och kultur, bristen på intresse för colliens sanna karaktär. De tolererades bara om de lät sig assimileras och bidra till batajonens statistik via tester och prov.

















Så här har det hållit på i tiotalet år, under växande frustration och dålig stämning i collievärlden. Aktivisterna var inte nöjda, man vill ha allt - genast... Och mycket välorganiserat gick man tillväga, tänjande till bristningsgränsen på den representativa demokratins alla möjligheter... I år var det dags att dra åt tumskruvarna en gång för alla... Nu gick det ju inte så bra i slutändan, men det är illa nog att man över huvud taget drivit fram en sådan misstämning inom rasen och så många uppfödare till att ge upp. Visst är det så att en del förintar sin skapelse i all okunnighet. Det är dessa som är de oförsonliga.

Av Lisbeth - 25 juni 2009 08:20

Det är nu ett kvartal sedan colliebloggen startade. En massa har hänt...




Ett par engagerade domare som dömer över hela världen, sa ungefär så här:




- Du borde intressera dig för collie! Man håller i Sverige på att förinta en hel ras, praktiskt taget framför ögonen på oss...Det är tänkvärt att studera SKK:s registreringsstatistik. Vad vi har bevittnat är ett fullskaligt experiment i rasförstörelse.




År 1991 registrerades 1609 långhårscollies, förrar året var motsvarande siffra 550 - rasen har tappat 2/3 av den framtida populationen...




Vad var det som hände? Har collie drabbats av någon eller några förödande sjukdomar? O nej - collien är piggelin och tillhör enligt försäkringsstatistiken de friskaste raserna, ivf om man jämför med brukshundsraserna. Har collien mentala defekter som gör att förtvivlade hundägare får avliva sina hundar? Nejdå, inte det heller...




Orsaken finns att söka i s.k tappade sugar. Många uppfödare och andra collieintresserade upplever tillvaron som motig och meningslös. Glädjen med rasen har gått förlorad, man "stångar pannan blodig", etc.




Skälen anges vara dels stämningen som beskrivs som "hatisk" inom rasen/rasklubben och upplevda trakasserier, dels de tvingande regler för avel som införts under senaste decenniet.




Syftet med reglerna är naturligtvis vällovligt, de delas f.ö med övriga raser som SBK har avelsansvar för. I slutändan ska de vara stöd för aveln av raser som klassificeras som "brukshundar" - raser som anses "väl ägna för militärt och polisiärt bruk", alltså brukshundar.




Har då försvaret och polisen anmält något trängande behov av colliehundar? Nej, absolut inte!




Har collien blivit "bättre" som brukshund sedan reglerna infördes? Nej, inte det heller...




Inga collies vann brukscert förra året, inga hundar förekom på mästerskapsnivå. Orsaken till detta står nog att finna i andra ändan på kopplet - collien är inte längre en ras som är ett alternativ för den bruksduktige tävlingsföraren. Är det en katastrof?




Sedan colliebloggen startade får jag varje vecka, ibland varje dag, privata mail från colliefolk. Dessa är rörande lika; tack för engagemanget i collien och ledsnad över den hopplösa situationen för rasen i Sverige. Detta anges som skäl till att man slutat med uppfödning eller funderar på att sluta. Eftersom mailen till mig är just privata, så kan jag inte gärna citera ur dem. Men härom dagen skrev en god vän på sin hemsida i all stillsamhet sina funderingar, vilka väl kan sammanfatta stämningsläget bland collieuppfödare:




"Jag har nu bestämt mej (till 97%) att inte ha någon mera collieuppfödning. Några har frågat.




Trots att (namn) är "godkänd" av både SKK och SCK för avel (och där är det stränga krav), så var det inte lika roligt och uppskattat med collievalpar (tycker jag). Alltför många krav på valpköparna kanske inte är bara av godo?




XX:s valpar är mycket sociala och trevliga, och valpköparna verkar nöjda, men alla collieköpare är inte beredda att höftledsröntga, ögonlysa och mentalbeskriva sina hundar, så som SCK önskar."




Man kan fundera på vad som är meningen med allt och vem som blir gladast av att collien försvinner från kartan. Den här fina sobel hanen är från Danmark, kennel Newark. Är det därifrån vi ska se bilder av collien i framtiden?

Av Lisbeth - 21 juni 2009 09:25

Colliedebatten - kom den av sig? Nejdå, den finns där och skvalpar runt fast i andra former... När nu debatten fått ett "värdigt slut" (i Hundsport där "allt" började) då har försvararna av collien (som "brukshund" ska det väl vara) tagit nya grepp. Dels har man krupit till kors och fram under diverse stenar samt bekänt sig som anhängare av rasrena hundar, påhejad av träningsfantaster som visst inte rycker och sliter i sina hundar (om nu något trott det?) och de som inte gjort vare sig det ena eller det andra med någon hund eller ras, men ändå har synpunkter. Ja collie är ju inte särskilt sjuk så att man kan ondgöra sig över det och inte gick det så bra med mentalprioriteringen på KF, ivf inte som tänkt var - så nu är det själv pälsen på långhårscollien som angrips. Det är något skumt med det här; säkert är den moderna långhårscolliens pälsfägring ett nytt påhitt av domare/uppfödare/profitörer?
Men collien har haft en stor och vacker päls långt innan vårt land hade några colliedomare eller andra skönhetsandar eller ens en kennelklubb!
Se här bilden på Ch Charlemagne, född 1879, den collie som anses mest ha bidragit till den moderna långhårscolliens ymniga päls. Han var son till trefärgade Trefoil som var född 1873 på Irland och verkade där.
Och så får man inte glömma den moderna pälsvården som bidrar till bevarandet av den fina pälsen. Före världskriget såg pekingesen ut ungefär som som kortnosad tibetansk spaniel. Den moderna utställningspeken har en sky av päls...
Uppfödarna och utställarna har lärt sig att bevara pälsen intakt och vårda den, utan att för den skull riva bort underullen.
Om man tar och kammar bort all underpäls på en pekingese, tar det ungfär två timmar tills hunden ser ut som en förkrigshund. Jag skulle kunna åta mig att göra samma sak med en utställningscollie. Det kommer att ta hela dagen, men sedan ser hunden ut som två ihopslagna brädlappar med lite päls på - en s.k brukscollie? Är alla nöjda?
Är det ingen som fattar att en collie faktiskt kan vara både vacker - med en massa päls! - och duktig? Det är inte pälsen som är i vägen, det är människan... Det finns ju åtskilliga hundar som har erövrat championat i utställningsringen och på bruksbanan, även högt utställningsmeriterade som vallar.

Av Lisbeth - 19 juni 2009 09:03

Med den stämningsfulla bilden på Marianne och hennes fina Asta önskar colliebloggen alla läsare en glad midsommar!

Av Lisbeth - 14 juni 2009 21:23

Se här vilken fin bild! Vackert norskt landskap och duktig collie i riktigt arbete... Elisabeth Røyslands NLCH NUCH Chesseva's Classic Charming Sammie, Norges mest all-round-meriterade collie genom tiderna - ElitlydnadCH, UCH, vallningsprov, bruks klass B spår och sök, räddningshund, etc. Hon var efter s.k "utställningslinjer" - Elisabeth påpekar att hennes morfar var UCH Steadlyn Scene Stealer.

Av Lisbeth - 10 juni 2009 09:28

Se här den vackra blå Hit Parade Blu di Cambiano som på 50 dagar blivit GB Champion! (rekord för en icke engelskägd??), dessutom BIS på Skotska colliespecialen i helgen som gick!

Av Lisbeth - 9 juni 2009 10:45

Se här vilken fin och romatisk 30-talbild av collien i våra hjärtan som Ingrid har hittat!Det kommer mer om fina dagsaktuella colliehundar, så vänta bara...

Skapa flashcards